Jag vill ju bara se bra ut naken.

Jag får ju inte skriva om sånt här egentligen, det är ju lite tabu. Som stark tjej ska jag ju egentligen inte bekymra mig om dessa triviala och ytliga saker. Men det gör jag. Anledningen till det är att jag kopplar ihop kroppsformen med en känsla, ett sinnestillstånd.

När jag vägde mindre var jag gladare. Ja, det kanske låter stört men det är faktiskt sant! Jag kunde titta på mig själv i spegeln och känna mig upprymd för att jag var så jävla nöjd med mig själv. Jag såg bra ut. Är det så konstigt att jag tror att det skulle göra mig gott att vara där igen? Jag har aldrig varit osunt smal, eller så, jag var helt enkelt proportionerlig för min längd.

Jag har inte gått ner ett gram sen jul. Säkert gått upp lite däremot, men jag vet inte eftersom jag är rädd för vågen. Jag är så trött på att känna mig så här, att varje dag få lite ont i magen när inga kläder sitter bra och när jag känner ett misslyckande varje gång jag ser mig i spegeln. Nej, jag står inte och klankar ner på mig men det är svårt att vara positiv. Dom andra beståndsdelarna för ett bra liv finns ju där, så varför inte fixa den sista?

Jag äter bra och tränar bra men på samma gång är jag inaktiv och äter dåligt. Eh va? tänker ni kanske. Jag är en aktiv soffpotatis. Jag har ett stillasittande jobb, är stilla när jag är hemma och tränar varje dag. Fattar ni? Jag äter också bra; grönsaker, frukt, ekologiskt och så vidare. Alla vitaminer och mineraler finns med. Jag äter också dåligt. Ibland skräpmat, onyttigheter, för stora portioner. Jag tror det här är ett jättevanligt problem. Eller jag vet det, det finns forskning på det.

Jag önskar att någon bara kunde säga åt mig vad, när och hur mycket jag ska äta. jag hade gjort det. Det hade varit så jävla skönt att slippa grubbla och tänka ut vettig mat hela tiden. Jag är så trött på att alltid måsta välja rätt själv! Nu tänker ni kanske att jag borde jobba på min självkänsla istället så skulle jag inte behöva tänka på vikten i lika stor utsträckning. Men jag säger Nej på det. Jag blir så jävla trött på att inte få tycka så här för att man inte ska det. Denna boktitel sammanfattar det ganska bra egentligen; jag vill ju bara se bra ut naken! Gud vilket lipigt inlägg, jag skäms redan. Men men, var så god, ni som vill gotta er i misären.

På bilden ser ni mig i mitt livs form med mina (då)nya rullor. Fan så snygg jag var.