Det här med att vara föräldraledig utan barn genererar ju inte värst mycket händelser. Det jag gjort under veckan är följande:
- Suttit i solen med morsfarsan
- Putsat fönster med stor hjälp av modern(inte för att sätta igång något, snarare för att vi för några dagar sedan trodde det var dimma ute. Nej, det var bara skitiga fönster)
- städat
- planterat om lite blommor
- bakat bullar
- vilat
- Handlat mat orimligt många gånger
Har inte massvis att skriva om alltså. Idag är i alla fall dagen då vi går från tvåsiffrigt till ensiffrigt - 9 dagar kvar till beräknad ankomst för vår unge. Helt ok att komma tidigare(fast inte ikväll, vi ska ha gäster samt se första kvarten mellan Luleå och Frölunda).
Jag orkar inte vara ute bland folk så mycket, alltid är det någon som ska klappa en på magen(!) och fråga hur länge det är kvar och säga "vad spännande!". Allt utom magklappningen är ju helt normalt och helt ok men jag är så himla trött på att vara i centrum och svara på samma frågor att det känns helt olidligt jobbigt att utstå. Kanske inte så rimligt egentligen men nu är det så. Omger mig hellre av människor som vet när det är dags och förstår att vi kan prata om annat också. Ensamhet är inte heller så dumt, det är rätt härligt att kunna vila när som helst eftersom jag blir trött när. som. helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar