torsdag, september 22, 2011

Provokation istället för motivation.

Det är en bra vecka, Jag sover bra så därför hade jag energi nog att ta mig upp ur sängen imorse halv sju för att röja loss dagen på ett indoor walking-pass. Det var skönt, jag är helt klart nöjd med min insats. 


Tyvärr kommer jag och just den instruktören inte riktigt överens, jag gillar inte hennes typ av "motivation". Jag har varit på hennes pass flera gånger, gett henne flera chanser för att se om hon bara haft en dålig dag men så var inte fallet. Mitt problem är för det första, att hon ser alltid himla sur och arg ut. hon ler inte ens lite när hon tar emot biljetten och hälsar? Sen börjar passet, alltså något som känns mer som en utskällning. Hon skriker så högt och hjällt att gymmets öra (en grej som visar om musiken är för hög) ibland ger utslag på rött. hon har aldrig en glad ton, hon låter mera arg. Jag hör aldrig vad hon säger, eftersom det blir för högt?! Dessutom berättar hon aldrig vad vi ska köra i förväg, så man hinner aldrig förbereda sig mentalt för vad som komma skall, det är bara att kasta sig in i det. Jag har ofta huvudvärk när jag går därifrån, tack vare hennes höga röstläge. Ibland vill jag bara skrika tillbaka: "men hur känns det för dig när jag låter såhär?! blir du motiverad kanske?" men det gör jag ju såklart inte. Jag är vuxen. Nästa gång blir det öronproppar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar