onsdag, januari 27, 2016

MILSTOLPE

Igår - oooh så fint, jag blir helt varm i hjärtat av att bara tänka på det.

Satt och lekte med Stellos efter jobbet, han höll på med några klossar. Jag tänkte att jag bara skulle testa att se om han ville ge en till mig om jag sträckte ut handen. Japp, det gjorde han så gärna vilket var otroligt gulligt, han ville liksom dela med sig! På kvällen hade vi gjort lite stekt ägg som han gladerligen satt och petade i sig och i vanlig ordning ramlade 70% utanför. Jag satt med min hand på brickan framför honom efter att jag just skopat upp lite ägg och lagt i hans tallrik när jag känner en liten hand i min. Handen släpper försiktigt ner några bitar stekt ägg. Jag tittar på honom och han ler med hela ansiktet. Ville typ gråta för att det var så fint.

Ja, jag fattar att det här kanske är helt orimligt för er utan barn men för mig var det fantastiskt! Lelle gobben.

ägg i håret.

tisdag, januari 26, 2016

lill-bitarn

Har ju typ världens gulligaste barn men han har nu senaste månaderna dragit på sig ovanan att bitas. Helt förståeligt - det kliar i munnen när det kommer tänder och det är spännande att testa. Dock är det inte alls speciellt praktiskt eftersom att det gör ont. punkt.

Han är ju fortfarande en liten plutt men vi försöker säga "ajaj, det gör ont på mig när du biter, bit i den här istället/jag vill hellre ha pussar". Och ja, jag fattar ju att han inte fattar men tänker att det är en bra grej att öva sig själv i att förklara och inte bara tjata på med "Nej, nej, nej!" så långt det går. Problemet är bara att han tycker att det är kul när vi säger "aj". Även svårt att inte ge en reaktion för det gör ju jätteont.

Hur har ni löst det med liknande grejer med di små?


mmm... Josef Frank.

måndag, januari 25, 2016

30 år och inga gråa hår



Jo, jag har ju hunnit fylla 30 också. Så jäkla skönt - en ny era har startat. Vuxen på riktigt(=gör precis som jag vill), släppta kroppsnojor och åldersnoja. Allt känns samma fast lite bättre. Och en av fördelarna med att ta småbarn är ju att en inte hinner tänka på en massa triviala besvär som hur vida magen har bristningar eller inte. Tänk om en bara fattat lite tidigare...

Tillbaka på www

Nä men heeej! Länge sen är väl en underdrift... Det har hänt lite sedan sist:

Efter knappt tio månader föräldraledigt har jag börjat jobba igen. Känns faktiskt bra även om jag saknar att vara hemma med lille fisen. Han är så himla festlig att leka med nu - vi läser böcker, river i klossar och övar på att gå. Ibland kommer han krypandes och drar mig i byxbenen, lutar sig mot mig och sträcker upp armarna. Han vill upp i famnen och tanka lite energi. Sen ner och leka igen.

Ah, familjen. Ett jäkla meck ibland och lite tid för att slappa men jäklarns vad fint det är att ha barn.

Stellan känner mig på brösten. Varmt och tryggt!