Civilbefälhavaren skrev ett
inlägg om träningstrender som fick mig att börja fundera.
"...Det är alltid bra att vara i bra form. Bra och vettig mat gör att man blir piggare och mår bättre. Men, det finns såklart en baksida med allt också. Jag tycker inte att det är vettigt att träna hårt och gå på diet så att du förbränner allt fett (och underhudsfett) för att få synliga muskler. De flesta som kör på det här lyckas ofta äta för lite så samtidigt som de förbränner fett lyckas de få mindre muskler också. Vad blir resultatet? En smal kropp med mest senor och synliga muskler, inte för den skull stor muskelmassa..."
Trender inom kost och träning kommer och(som tur är) går oavsett om dom gör gott eller dåligt för kroppen. Till exempel har det ju hänt saker med den svenska folkhälsan sen LCHF och den ökade acceptansen för att äta fett som kom med den trenden. Jag säger inte att det ena beror på det andra, men tittar man på forskningen och statistiken så talar det ett rätt tydligt språk.
Strong is the new skinny har varit budskapet vi sett ett tag på diverse träningsbloggar, linnen och så vidare. jag tycker att det är ett jävla skitmotto. För det första så har jag svårt att se hur en sund livsstil kan vara en trend, att ta hand om sin kropp är väl en av de mest basala grejerna man gör i livet, annars slutar den fungera. Styrka ska bli den nya grejen som varje tjej måste besitta för att vara duglig. Ortorexia nervosa is the new anorexia nervosa?
Dessutom ser jag mycket av det civilbefälhavaren beskriver; Tjejer som deffar ner sig och tillslut har synliga muskler och senor men absolut inga fettreserver. Om man tänker ett steg längre, vad skulle hända om dom blev allvarligt sjuka? Skulle deras kroppar klara av en längre period av riktig ohälsa, ett tillstånd då kroppen inte kan ta till sig näring? Alla som haft någon anhörig som blivit riktigt sjuk vet hur snabbt man kan tappa vikt. En del tappar mensen av det här levnadssättet, det är inte ett speciellt gott tecken. När jag var tonåring fick jag också lära mig att anorektiker tappar mensen, nu verkar det också ha blivit accepterat.
Den nya trenden verkar vara att leva hela året som en person som deffar inför en fitnesstävling, bara det att det inte finns någon off season. Det sjuka är att ibland kan jag känna ut jag rycks med. För en kort sekund glömmer jag ibland konsekvenserna och ser på deras kroppar. Tycker att det är imponerande. Sen kommer jag ihåg priset man får betala för en sån kropp och kämpar mig tillbaka till strävan efter sunda ideal. Det är en jävla kamp, varje dag. Och det är inte speciellt konstigt med tanke på vilka ideal man matas med. På något sätt inbillar jag mig att min medvetenhet i alla fall kan skydda mig lite grann, hoppas det är så.