Vaknade med en känsla av meningslöshet och ensamhet i kroppen. Det känns som att det enda jag vill är att stirra i taket. Inte sova, inte vara vaken och inte vara ensam. Hoppas det blir bättre under dagen. Ska åka på föreläsning om arbetsmiljö om några minuter, även det känns inte som något jag ser fram emot. En positiv sak är i alla fall att jag mår mycket bättre från förkylningen nu. Hjärtat mitt har tagit hand om mig så himla bra hela helgen så nu har den lilla febern äntligen släppt. Han är the one alltså, finaste killen.
Nu rusa iväg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar