Det här med att göra sig av med det lilla extra.

Fick en ingivelse att jag skulle väga mig, trots att det bara gått fem dagar sen dietmånaden startade. Jag hade som på känn att det hade hänt något. -1,1 kg visade den! Man tackar och bockar. Blir så nöjd och glad att jag gärna hade vägt mig igen efter lunch bara för att se om något har hänt. Men det ska jag inte, för det är lite insane-in-the-brain-beteende.

Det lönar sig med vissa uppoffringar uppenbarligen och jag kanske inte tyckte det var kul just då men nu är jag så glad att jag;
-Skippade kvällsmackan och åt en frukt.
-Struntade i svärmors goda paj(det kommer fler pajer i livet)
-Inte åt det där goda brödet hemma hos mamma och pappa till maten, utan tog lite extra sallad.
-Inte åt något fredagsfika på jobbet utan åt en supergod clementin istället.

Ni kanske tycker att jag är tråkig men det är så här jag funkar. Antingen är det av eller så är det på. Jag kan hantera kolhydrater och socker, det har gått bra förr men jag är inte riktigt där ännu. Men jag kommer vara. Jag gillar mat och fika, men för lite mer än ett år sedan rubbades balansen av ett stillasittande jobb som krävde mycket av min energi och träningslust och jag la på mig det där "lilla extra". Så onödigt, men det är väl så livet ser ut. Upp och nergångar inom det mesta, hehe.

Här i bloggen kanske det ser ut som att jag är en jojobanterska men så är det inte. Det har gått stadigt neråt sen jag började  i november, dock med liten paus i jan-feb men då stod vikten i princip stilla. Jag tror på långsiktiga förändringar och vill skapa en sund och kontrollerbar relation till mat. Vill inte alla det?