Ett bättre jag.

Jag har haft en period i mitt liv då jag har varit väldigt kritisk. Varför skulle något gå min väg? Varför tycker mina nära om mig? Varför fick jag det där jobbet? Varför fick jag inte det andra jobbet? Vad tycker kompisens kompis om mig? Det har varit väldigt mycket varför.

Jag har träffat mycket nya människor på senaste och en kvinna har gett mig lite extra mycket. Jag skulle gärna vara mer som henne. Hon ger energi vart än hon går, står med båda fötterna väldigt stadigt på jorden och har så mycket kunskap och klokhet. Vi diskuterar ofta människan, hennes beteende och även vårt eget; tankar, känslor, insikter. Hon är så lugn och harmonisk men ändå sprudlande glad och öppen för alla samtal. Hon finns där för vem som än behöver det utan att prioritera bort sig själv. Hon är en riktig role model. Det känns konstigt att berätta vem det är, så jag håller det inom mig.

Jag kommer att börja släppa på på linorna, slacka efter och låta det ske. Inte tänka på morgondagen i lika stor utsträckning. Ge mig själv lite större spelrum. Komma ihåg att mina grubblerier inte spelar någon roll, för det som sker, det sker. Inte värdera så mycket. Jag vill ge min omgivning mer, visa mer acceptans och tilltro till människorna runt om kring mig. Jag försöker vara öppen mot alla, inte döma så snabbt. Oj, vad jag kan döma snabbt. Kanske framförallt mig själv. Vill inte vara den personen. Jag är hellre alldeles för optimistisk och tar ut glädje i förskott, även om det inte alltid blir rätt, än att vara den som tror att det kommer skita sig. hellre glad för mycket än för lite.

Jag hämtar energi från djuren. En sträv kattunga mot min kind. En fuktig getmule i handflatan eller bara en liten fin fågel vid vägkanten. Och människorna. En trygg famn hemma, en familj som alltid finns där, vänner som ringer precis när det behövs och kollegor med kunskap och klokhet.

Jag vill tro gott om alla. Tills dom bevisar något annat. Jag blir hellre besviken, jag vill inte säga vad var det jag sa? Det finns så många sådana människor redan, vi behöver inte en till. Mitt glas ska vara halvfullt. Min inre resa har redan börjat, och det känns redan så bra. Efter ett riktigt lågvattenmärke så har det bara gått uppåt. Jag hoppas att jag kan stanna där, länge.