Nu är det typ 10 veckor kvar till ankomst för knodden. Längtar ju så klart mest efter hen men icke att förringa så är jag fortfarande min egen person och har INTE bytt identitet till endast mamma. Det verkar folk ha svårt att förstå ibland. Jag tycker att det är jobbigt när folk kallar mig för mamma eller något annat smeknamn kopplat till moderskapet istället för mitt namn. Den enda person som har rätt att kalla mig det är Knodden själv eftersom jag bara är mamma till henom. Jag längtar faktiskt efter mycket annat också, som knodden inte alls är inblandad i. Till exempel:
- Dricka öl(för att det är gott)
- Dricka cava, champagne eller annat gott mousserande(för att det är gott)
- Kunna plocka upp saker från golvet med lätthet
- TRÄNA utan större krämpor
- Promenera utan att få ont
- Slippa allt jävla kroppsfokus och alla frågor som jag inte vill svara på
- Slippa bli jämförd med varenda gravid kvinna på denna jord
- köpa vårkläder <3
- Springa, hoppa och leka!
- Inte ha samma sovbehov som våra katter
För mig är det viktigt att ha kvar mig själv, att inte bli någon annan som jag inte känner igen. Visst fattar jag att en kommer att förändras mycket i och med barn men jag vill fortfarande ha kvar mitt fabulösa jag(utan att någon ifrågasätter det). Och vet ni, jag tror inte att det kommer bli ett problem alls. Knodden har ju nämligen en pappa också, som kommer att kräva minst lika mycket tid med sitt barn som jag så det kommer att finnas tid för oss båda att anta en inre fokus för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar