Vår lille minimänniska har börjar le! Han är inte jättegenerös ännu men ibland kommer dom. Jag blir alldeles varm i kroppen av att titta på dom här bilderna, han är ett sånt jäkla gull!
Dock känner jag mig fortfarande ovan vid vårt nya liv som småbarnsföräldrar. Mycket är svårt och perioderna med gråt och tandagnisslan gör att jag känner mig hjälplös eftersom jag inte alltid kan fixa det som inte känns bra för honom. Jag ser verkligen fram emot lite mer rutiner i vardagen. Just nu känns vissa stunder som ett rent jäkla kaos medan andra är helt ok då det mesta klaffar - lite berg- och dalbana alltså.
Jag är nog också lite skadad av interwebz eftersom att alla nyblivna föräldrar verkar kunna allt helt jäkla perfekt på en gång, hinner sminka sig och fikar på stan varje dag med sina bebisar. Så är ju garanterat inte fallet och även mitt flöde är ju fyllt av fluff men jag tror ändå att det påverkar, att aldrig få se baksidan. Hur var er första tid med er första bebis om ni har barn?
Jag har nästan förträngt första tiden med Tilde, men jag kommer mest ihåg att det var skitjobbigt rent ut sagt. Jag var alldeles för nervös för att gå på stan, orkade knappt utanför dörren första månaderna p.g.a att hon skrek mycket och ville ammas HELA tiden.
SvaraRaderaJag känner igen mig i att det kändes som ett enda kaos, det är tur att det blir bättre! Första tiden med andra barnet går knappt att jämföra tycker jag, det var betydligt enklare ��
Åh vad jag längtar efter att träffas så jag får fråga ut dig om allt, du är ju en så vettig mamma att det känns tryggt att hämta erfarenheter från dig. Plus att du är en god vän också ;)
Raderavet precis vad du menar, ska skriva ett eget inlägg om skillnaden mellan barn ett och två, men här är lite lästips så länge! http://www.idaekw.se/den-forlossningsdeprimerades-overlevnadsguide/
SvaraRaderaSå himla bra inlägg, det pratas för lite om detta(och så mycket annat!)
Radera