Man kan ju inte vara glad jämt.

Allmäntillståndet hade kunnat vara både bättre och sämre idag. Jag är ju frisk och så vidare men har väl drabbats av någon slags nyårs-födelsedags-ångest. jag känner mig rastlös och hade helst av allt velat dra iväg på någon resa men i verkligheten så går inte det. Jag är ju luspank och kommer vara det fram till maj. En annan jobbig grej är att jag inte har haft ett fast jobb på ca 7 år. Jag har aldrig varit arbetslös egentligen men har stakat mig fram på extra timmar och vikariat i 7 år. 7 år utan trygghet. Men det kanske är så jag vill ha det? eftersom jag är rastlös i själen? Näe, jag måste bara hitta min grej. 7 år utan fast jobb innebär också 7 år utan semester. Gissa hur det känns.

Sen känns det lite sorgligt att jag kommer att sitta helt ensam större delen av min födelsedag. M och alla andra jobbar ju. Visst, dom kommer på kvällen men vad ska jag göra hela jäkla dagen? Allt är bakat, lägenheten är städad och jag ska vara ledig från gymmet. Vadfan, kanske går och tränar ändå. Bättre det än att sitta och stirra i en vägg. Fan, vad hängigt det känns att fylla år helt plötsligt. Jag som brukar älska det?

Ja, jag tycker lite synd om mig själv just nu men det är faktiskt okej. Det händer inte så ofta och kommer säkert gå över sen. Men nu är allt sorgligt så det är väl bara att go with the flow ett tag.