måndag, januari 19, 2015

61 dagar. Hur länge är det?

Vecka 32
Enligt appen har det idag gått 78,2% av graviditeten och 61 dagar ska det visst vara kvar till ankomst. Jag har ganska snabbt börjat få ont, speciellt i fogarna i bäckenet och i händerna.  Händerna är tydligt väldigt vanligt bland gravida, ungefär som karpaltunnelsyndrom. Värst är det på nätterna, vaknar av att det knastrar och knakar i höfterna och händerna värker och går inte att knyta pga. Klämda nerver. Promenera är nu mer en aktivitet som jag inte gör, det gör förjävla ont under och efter så... Not worth it. Jaja, så är det – en dag i taget är det just nu, orkar inte ens tänka på att jag ska jobba 7 veckor till(emoji som ser förtvivlad ut).

En sak som är riktigt kul är att det börjar ploppa upp fler preggosar i min närhet! När jag var i vecka 20 var det nästan igen som skulle ha barn men nu är det några stycken. Känns fint att ha någon annan att hänga med under föräldraledigheten som också har småbarn, då slipper jag vakta min tunga och kan prata fritt om ”barngrejer” som oftast uppfattas ganska tråkiga av personer som inte är på samma ställe som jag är. Verkligen inget fel med det, jag har själv varit där! Men det är faktiskt ganska svårt(och tråkigt) att oftast sitta och hålla igen om det största som händer i mitt liv just nu. Jag gör det av ren respekt, alla är ju faktiskt inte intresserade och jag vill inte att alla mina vänskapsrelationer ska få ett helt nytt fokus utan är nöjd med dem som det är. MEN! Jag blir faktiskt väldigt glad om någon frågar och är genuint intresserad, då öppnas det en dörr att faktiskt berätta om allt det där stora.


För att summera: Det rullar på, jävligt sakta och rätt smärtsamt. Men 61 dagar ska jag väl ändå fixa om jag redan gjort 219. Dock finns det en risk att jag dör av rädsla då förlossningen sätter igång för det är faktiskt en skitläskig tanke. 

2 kommentarer:

  1. Jag är övertygad om att en av anledningarna till att man mår så dåligt på slutet är att man gör VAD SOM HELST för att slippa vara gravid längre. Som att föda ut barnet till exempel :) Jag blev aspepp när mina värkar kom igång, HALLELUJA MOMENT fanimig! Visst, det kommer göra ont och hej och hå men det betyder också att graviditeten snart är över och att det roligaste av allt, bebislivet, kommer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag hoppas att jag ska kunna hamna där, i det sinnestillståndet! Läste just Linnea i USAs inlägg och kände mest: Nja, jag vill nog inte föda barn alls. Inte på grund av hennes historia utan för att det överlag verkar skitläskigt! (fast lite spännande också... :) )

      Radera