onsdag, april 01, 2015

Post preggokroppen

Innan graviditeten ville jag gärna ha en tight, normsnygg kropp. Ungefär samtidigt som vi plussade insåg jag att det troligtvis aldrig kommer hända - min kropp är nämligen inte en sån kropp som platsar i instagrams flöde efter en graviditet och det förstod jag redan då. Under graviditeten var jag rätt orolig att ytligheten skulle ta över och att jag skulle sörja min gamla kropp utan bristningar och slapp hud. Stressen jag kände varje gång jag scrollade igenom flödet och fastnade på någon nybliven mamma med slät hud i sina gamla jeans med kommentaren "kroppen är fantastisk!" under.

Alla kommentarer från omgivningen när ämnet post preggokroppen kom upp gav mig en dålig eftersmak i munnen, trots att dom var välmenande. "Bristningar bleknar, det kommer knappt att synas efter ett tag!""huden drar ihop sig jättemycket". Det tröstade mig inte alls, det gjorde mig snarare lite upprorisk. So what om dom inte bleknar? Kroppen duger i alla fall. Dom behöver inte blekna för att jag ska duga.

Så här några veckor med min nya kropp visade det sig att jag faktiskt inte bryr mig så mycket. Nu är det såhär jag ser ut och det känns inte så viktigt. Vad som känns viktigt är att kroppen redan funkar så jäkla bra! Jag längtar efter att kunna röra på mig fullt ut igen. Hoppa, springa, leka och allt det där.

Ja, kroppen är fantastisk. Men inte baserat på hur den ser ut efter en graviditet. Kroppen är fantastisk eftersom den gjort ett barn och för att den fungerar - inte för att den kommer i en viss storlek på jeansen eller för att magen är platt.

Jag tänker inte känna mig sämre än någon annan bara för att jag var en av dom som fick tusen bristningar och slapp hud. Jag tänker inte jämföra mig och jag tänker inte nedvärdera mig. Herregud, vi fick ett barn! Det slår ta mig fan all ytlig skit.

2 kommentarer:

  1. Håller helt med. Men tillägger också att jag tyckte att kroppen drog ihop sig massor i flera månader, så det där med "det är så här jag ser ut nu" gäller ju egentligen inte eftersom kroppen fortfarande jobbar med att återgå till status Q på massa olika plan. Så länge man ammar har man ju kvar relaxinet i kroppen tex, så det är ju fler stora omställningar på gång, som sker av sig själv alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns ju iof betryggande att den troligtvis är långt ifrån färdig ännu men bristningarna är nog här för att stanna - och det är ju helt ok! :)

      Radera