söndag, augusti 23, 2015

Stellan 5 månader

Okej, nu går tiden riktigt fort, det känns som att helt plötsligt har den lilla kåldolmen som inte kunde göra något alls blivit ett barn med egen vilja och intressen(mer om dessa snart). men först till sensationen:

Barnet har börjat äta solid föda! Okej, inte så himla solid, mest puréer och gröt men i alla fall. Han verkar älska mat. har aldrig sett någon äta med sådan entusiasm någonsin, han bara gapar och låter och tycker att gröten kommer alldeles för långsamt in i munnen. Förutom den där gången då vi skulle ge honom broccoli- och potatismos. Första tuggan landade på tungan, han ville inte ens stänga munnen för att han tyckte det var så vidrigt. Började hulka typ på en gång och SPYDDE. Inte en sån där liten bebiskräk som kan komma om han har en rap på tvären utan verkligen en spya. Jag skrattade  och grät pga komiskt och ledsamt eftersom det var det första jag lagade enbart åt honom. Och så var det så äckligt att han inte ens kunde hålla emot kräkreflexerna. Och samvetet sen, ojoj. Stackars barn.

Han har också blivit, om möjligt, ännu mer rörlig. Den bästa leken just nu är att stå/hänga över min eller sin pappas kropp och jack-hoppa samtidigt som han skriker av glädje. Sjukt mycket energi vilket är sjukt härlig och lite läskigt eftersom jag är lite rädd att han kommer bli så energisk att vi inte kan hantera det. Typ att vi någon gång ska missa att han kutar ut i gatan för att vi är så utmattade. Måtte det aldrig hända och giv oss styrka att aldrig behöva köpa ett barnkoppel(dock förstår jag verkligen de föräldrar som gör det, säkerhet måste ju gå först).

Han har också blivit väldigt intresserad av katterna, vill gärna ta i dom och blir hemskt intresserad om  någon av dom går förbi. Vi försöker redan nu lära honom att ta i dom försiktigt även om han inte förstår något än men vi tror att det är något som vi kommer ha igen senare om vi börjar redan nu. Katterna har blivit lite mer reserverade och går gärna undan om han blir för exalterad och det måste dom ju få göra.

Kort och gott blir det bara roligare och roligare, och nästa månad kommer jag säkert skriva att han lärt sig sitta upp och kanske till och med ta sig framåt ännu bättre än han kan nu.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar