endorfinkickar - jag skrev det här efter ett pass.

Jag har ÄNTLIGEN kommit in i en träningsrutin igen efter över ett års uppehåll. Och det var enklare än jag trodde. Tidigare i livet har jag haft träningsperioder och ibland inte gjort något på flera månader. Då kändes det alltid tungt att komma igång. senaste åren har min träning blivit regelbunden och blivit mer ett behov än ett måste. Jag har gått från att träna för att bli smal(åh, vilket jävla slöseri med elaka tankar om mig själv det varit!) till att träna för att jag måste. Vadå måste? Jo, jag måste. 

1. Jag blir en trevligare människa om jag får ge utlopp för min energi. Utan träningen blir jag sur och rastlös, Matte får svårt att hänga med i mina svängar eftersom det måste hända grejer hela tiden och det blir rätt jobbigt för honom vilket jag verkligen förstår. Jag blir ändå aldrig nöjd så det är ingen vits med det heller. Men om jag får röra på mig blir jag lugn och nöjd.

2. Jag blir en bättre mamma. Jag får mer tålamod och mer ork. Endorfinkickarna som kommer efter passen är den bästa humörhöjaren!

3. Jag får vara ifred. Och hinner ofta börja längta efter Stellan vilket jag sällan får möjlighet att göra annars.Längta alltså. 

4. Jag får en bättre relation med min kropp. Jag glömmer normer och ideal och känner mig stark och stolt över att den funkar så bra. när jag tränar är faktiskt enda gången då jag känner att kroppen är grym och inget annat. Ja, och under amningen också. Grym - utan alla dom här sidotankarna om allt som inte duger. 

5. det ger mig allmän livspepp. 

Och det här är verkligen ingen propaganda. Jag respekterar och förstår de som väljer bort träning, det är också helt okej. Jag tycker inte på något sätt att folk som inte tränar är otrevligare människor, sämre föräldrar osv. Det finns ingen värdering av andra i det jag skriver. Det är viktigt att säga. Kroppen bestämmer bara jag över och det gäller ju alla andra också. Jag är så himla glad över hur min relation med träning har byggts upp under åren. Från att gå från tråk, ångest och prestation till glädje, energi och självkänsla. Jag är glad över att jag känner att jag måste träna. För det måstet är inget jobbigt måste utan ett sånt måste som till exempel äta(vilket är grymt gött), kramas(också gött) och så vidare. Ger mig livspepp som sagt.