söndag, november 06, 2011

ett erkännande.

Igår blev jag tio år gammal. 
Jag var på en tillställning med laget, tanken var att vi skulle äta pizza, lära känna varandra och ha kul. Till en början gick det jättebra, vi hade bara hunnit bli några stycken och jag kände dom flesta ganska bra. Senare, när alla hade kommit slutade min hjärna att fungera. Helt plötsligt blev det jätteläskigt att prata med tjejer jag inte kände men samtidigt kunde jag ju inte klänga på mina trygga klippor hela kvällen. Alla är jättesnälla och gulliga men jag låste mig bara. Slutar kommunicera och bara iakttar. Det slutade med att jag smet hem utan att säga hejdå och skämdes resterande kväll.

Så här i dagsljus, dagen efter, känns det bara ännu värre. Tänkt om dom tror att jag är en sur, dryg och tråkig person som inte vill lära känna dom? Det fula är ju att jag är fullt kapabel att vara social och småprata med människor. I dom flesta fallen. Enstaka gånger går det inte och då rymmer jag, ibland in i mig själv - andra gånger får M trösta. Det är ganska enkelt att berätta för honom eftersom vi ibland har liknande drag. Inte samma, men han förstår eftersom vi liknar. Han är en trevlig och social person som dom flesta tycker bra om, men egentligen väldigt blyg. 

Jag är glad att jag var med ett tag i alla fall eftersom jag tycker om mitt lag, men ledsen över att jag missade så mycket. Jag hoppas att jag någon gång får en ny chans och kan göra bättre ifrån mig då. 

6 kommentarer:

  1. Känner så väl igen mig i den där situationen men du ska se att det kommer fler chanser :)

    SvaraRadera
  2. Ja, det verkar som att jag inte är ensam om att ha dessa bekymmer. Känns både skönt och trist, man vill ju inte att andra heller ska behöva ha denna ångest. Kram på dig, Anonymis :)

    SvaraRadera
  3. Först och främst, du har absolut inget att skämmas för! Jättetrist att du kände så när du kom hem och att du har ångest idag.. Tror faktiskt att det är många som känner igen sig i det du beskriver. Och varför inte klänga på sina klippor tills man känner sig trygg? :)

    Jag är jätteglad att du kom och tycker på inget vis att du är varken sur, dryg eller tråkig! Jag tycker du är en jättehärlig person! Och det jag gillar med vårt lag är att vi alla är så olika och man får vara precis som man är, fast jag kan förstå om man inte alltid känner så. Just för att vi är så olika (gick det där att förstå?)

    Självklart kommer det fler fester, men dessutom lär vi ju känna varandra mer hela tiden på träningar och i framtida bouts osv.

    Hoppas vi ses på träningen idag och massor med kramar och derbylove ♥

    SvaraRadera
  4. Vad gullig du är Terése! :) Jag ville väl lämna utrymme för mina klippor att lära känna nya människor, den vanliga "inte vara i vägen"-grejen.

    Det fina med laget är ju att vi i alla fall delar en grej och det är ju derbyn! :) Vi ses imorrn istället, pöss <3

    SvaraRadera
  5. Om du vill får du klänga på mig hur mycket du vill. Dygnet runt, året om. Puss, honey bunny!

    SvaraRadera
  6. Linda, får jag? då ska jag :) pööss!

    SvaraRadera