Junkie like me.

Åh, det spritter i benen, kryper i kroppen och allt det där. Jag har inte tränat sen i lördags eftersom jag har varit miniförkyld: liiite ont i halsen, liiite snorig och liiite hängig. Om jag mår som jag gör idag i morgon så kommer jag fara och träna. Pallar inte att slösa mer träningstid på att ligga och känna efter ordentligt. Risken är ju dock att det bryter ut ett helvete i min kropp om jag kör för hårt. Så om det går bra för dig kroppen, tänkte jag köra ett kort danspass.

Rastlösheten tillfredställs i alla fall idag eftersom jag fått ett jobbpass som jag inte visste om, gött! En dag till hemma i min ensamhet utan att kunna träna hade gjort mig crazy! Är lite nervös inför vägningen som ska göras i veckan. Jag tror nämligen inte att jag gått ner något eftersom det är så många träningspass som uteblivit. Jag hoppas att jag har fel för kosten har gått så himla bra. Det känns helt stört att jag knappt har ätit kolisar på tre veckor! (bortsett från en brödbit en gång och en bit kaka som M:s mormor i princip tvångsmatade mig med, haha! ni vet hur den generationen förhåller sig till fika.) Det är som att jag kommit förbi den där längtan nu, längtan efter kolhydraterna. Nu är jag snarare rätt nöjd med mina proteiner och allt som hör till, det känns mer vardag igen. Jag är dock väldigt fundersam hur det ska gå för oss att gå tillbaka och äta kolhydrater med måtta? Måtta? Äta med måtta? Skitsvårt för en foodjunkie.