Sömnbrist, trötthet och drömmar

Just nu mår jag ändå rätt ok, inga större bekymmer. Jag är typ tacksam för allt sedan jag slutade kräkas efter v. 20. Det var typ det bästa som hänt! Däremot funkar inte sömnen så himla bra. 

Jag sover inte riktigt som jag brukar. Det är väl kroppens sätt att ställa in sig på att vara vaken lite nu som då när barnet kommer. Inte helt festligt att kroppen väljer att göra morgon 04.45. 6 timmar sömn är inte good enough. 

Jag har inte riktigt vant mig heller vid att måsta vila mellan varven. Normalt sett kör vi på ganska bra på helgerna - promme, fika på stan, hockey, häng med vänner och familj och annat trevligt. Nu för tiden blir jag helt utmattad av att köra på utan vila vilket jag inte ens märker för än det är för sent. Börjar få rätt ont i höfterna också så promenaderna går mycket långsammare än vanligt, något som de i min omgivning inte riktigt vant sig vid. Jag hamnar efter eller stressar på och får ont. Det märks ännu mer på nätterna, om jag gått för fort och för mycket, kan nämligen inte ligga på sida då för att det gör så ont. 

Jag drömmer också väldigt mycket, mer än vanligt. En återkommande dröm är att jag tar på mig jeans och dom sitter bra - att jag är smal. Så himla konstigt. Visst, jag saknar att känna mig rörlig jättemycket men räknar verkligen inte med att klämma mig i ett par gamla jeans det första jag gör. Lär ju bli pyjamas första tiden när knodden kommit. 

så här känns det rätt ofta